Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIII. Framaxel och styrning av yrkeslärare Ellert Johnsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fig. 4. Sluten axelände. Fig. 5. Öppen axelände.
Framaxeln 2, i fig. 2, är hejarsmidd av legerat stål av god kvalitet. Den
är i de flesta fall utformad med l-sektion, någon gång förekommer att den
har rörsektion. Axeln är alltid nedsänkt på mitten vilket giver bilen en låg
tyngdpunkt. Fjädersäten äro utsmidda på de axlar som ha längsgående
bladfjädrar. I dessa säten finnes, utom de fyra genomgående hål som hålla
fjäder-kramporna, ett hål vari skallen på fjäderns centrumbult får styrning,
varigenom axeln får ett fixerat läge på fjädern. I axelns ytterändar äro hål
upptagna för spindelbulten. Dessa hål gå ej vinkelrätt mot axelns längdriktning
utan luta inåt med sin övre del, 5 à 10°. På röraxeln äro fjädersäten och
ytterändar, med hålen för spindelbultarna, svetsade vid röret.
Axelns spindelfästen äro numera oftast av den typ som visas i fig. 4. Man
kallar denna typ för sluten axelända, omvänd Elliot. En annan vanlig typ
har gaffelformat spindelfäste, fig. 5, och kallas öppen Elliot. Trycklagret ligger
här ovanför spindeln.
De ovan beskrivna axlarna, som uppbära bilens tyngd genom två
längsgående halvellipsformade. bladfjädrar, ha inget som helst annat stöd än dessa
fjädrar. Fjädrarna få alltså upptaga, utom den nedåtriktade belastningen av
ungefär bilens halva vikt, även bromspåkänningar och den dragning åt sidan
bilen utsättes för, när den passerar genom en kurva. Dessutom skall fjädrarna
hålla axeln i viss bestämd lutning bakåt, som är behövligt för att få god
styrning. På grund av alla dessa olika uppgifter som pålagts fjädrarna, måste
dessa göras tämligen styva, vilket gör fjädringen mindre god.
En annan typ av framaxelupphängning hade tidigare Hudson. Som fig. 6
visar utgår från axeln kraftiga armar 1, som äro lagrade i fästen vid ramen.
Dessa armar hålla axeln i önskat läge beträffande dess lutning. Möjlighet till
justering finnes vid 9, där man med olika antal mellanlägg kan ställa in
lutningen. Fjädersätena äro ledbart anbringade vid nedsvarvningar i axeln
omedelbart innanför armarna, vilket ger fjädrarna större rörelsefrihet. Eftersom
fjädrarna här inte behöva upptaga bromspåkänningar eller hålla axeln i dess rätta
lutning, kunna de göras mjukare.
Ford-personvagnarna ha tvärgående bladfjädrar som fjäderelement både fram
och bak, varav en detalj av framfjädern visas i fig. 7. Beroende av denna
488
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
