Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXXI. Bilens elektriska system av ingenjör Bengt Nauckhoff
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en voltmeter (se fig.l) parallellkopplat!
med ett motstånd, som således gör det
möjligt att bedöma cellen, medan denna
är normalt belastad. Voltmeterns utslag
jämföres med en viss för batteriet
gällande normalkurva i enlighet med fig. 2.
Batteriet kan försvagas utan att det
är belastat, och detta brukar inträffa,
om det står oanvänt en längre tid eller
om det »sulfaterat», då den aktiva
massan delvis förbrukats. I svåra fall kan
batteriet då helt kortslutas.
Laddningsstationerna äro utrustade med särskilda aggregat, som matas från
Jik- eller växelströmsnätet. Strömmen måste då först transformeras om till för
batteriet lämpliga värden. Om batteriet skall laddas upp med likström, är
det därför nödvändigt att seriekoppla ett motstånd i strömkretsen. Detta
motstånd skall då vara så dimensionerat, att den spänning batteriet matas med
erhåller ett värde, som med några voit överstiger batteriets, exempelvis 8 voit,
om ackumulatorn är av 6-volttyp. Motståndet är variabelt, så att spänningen
kan inregleras på ett för batteriet lämpligt värde. Denna metod är icke
särskilt ekonomisk, eftersom stora energimängder till ingen nytta förbrukas i
motståndet. Det erforderliga motståndet utgör kvoten mellan spänningen och
strömstyrkan. Om nätets spänning sålunda är 220 voit och batteriets 6 voit
och laddningsspänningen bör uppgå till 8 voit, måste 220 — 8 = 212 voit
upptagas av motståndet. Om vi således antaga, att den erforderliga
laddnings-strömmen är 2 ampere, måste motståndet »förstöra» 212 : 2 = 106 ohm.
Laddningsprocessen förbrukar en elektrisk effekt av 8 X 2 = 16 watt, under det
att nätet samtidigt belastas med 220 X 2 = 440 watt. Förhållandet mellan
dessa effekter kan ju betraktas såsom en verkningsgrad, och dess storlek blir
då endast ca 3,6 %• Endast i undantagsfall kan man i form av ljus eller värme
tillgodogöra sig dessa förluster.
Betydligt mera ekonomiskt är det då att använda sig av en från lik- eller
växelströmsnätet driven omformare, dvs. en laddningsgenerator direkt
sammanbyggd med en elektrisk drivmotor eller ett aggregat, i vilket ankaret i
såväl motor som generator är gemensamt. Man brukar kalla detta senare
aggregat för enankaromformare.
Man kan även använda ett s. k. likriktareaggregat. Detta förekommer numera
ofta beroende på sin enkelhet och det faktum, att växelström alltmera införes
i stället för likström i städer och samhällen.
Fig. 3. ^ äxelströmmens karakteristika.
1184
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
