- Project Runeberg -  Tolstoj och Dostojevski / I. Tolstoj och Dostojevski som människor och konstnärer /
55

[MARC] Author: Dmitrij Merezjkovskij Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen. Tolstojs och Dostojevskis lif - IV

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

55

med? Förstod han Mästarens stora och fruktansvärda
ord: »En människas husfolk äro hennes fiender»?

Vi veta hur förflutna århundradens stora
anako-reter gingo till väga i liknande fall. Då Pietro
Ber-nardone, sankt Franciskus’ af Assisi far, hos biskopen
klagade öfver att hans son förslösade förmögenheten
och ville skänka bort den åt de fattige, då klädde
Franciskus af sig ända till sista plagget, lade kläder och
pengar för sin fars fötter och sade: »Hitintills har jag
kallat Pietro Bernardone för min far. Men nu, då jag
önskar tjäna Gud, återlämnar jag till denne man allt
hvad jag fått af honom, och hädanefter kommer jag
att säga: Icke Pietro Bernardone är min far utan
Herren, min himmelske fader.» Och naken som han
utgått ur sin moders lif, tillägger legenden, kastade sig
Franciskus i Kristi armar.

Så handlade också ryska folkets älsklingshelgon,
Alexej gudsman, som i hemlighet flydde från
föräldrahemmet. Så handla fortfarande alla ryska troende, som
vilja uppfylla Kristi bud: den som icke öfvergifver hus
och åkrar och barn för mitt namns skull, han är mig
icke värd.

Vlas gaf bort sin sista skärf,
allt hvad svaga hjärtan dyrka.
Gick sen till sitt fromma värf,
hvilket var: åt Gud en kyrka.
Hela lifvet, all sin själ
åt sin helga sak han vigde

Nära tretti år förflutit,
men han vandrar liksom förr.
Aldrig han sitt löfte brutit,
bröd han fått vid andras dörr.

Detta är hvad som borde ha skett: Rysslands
store författare skulle ha blifvit det ryska folkets store
troshjälte — en i vår kultur ny och enastående
företeelse — hans religion skulle ha slagit en bro öfver
den klyfta, som genom Peters reformer bildats mellan
oss och folket.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 20:19:09 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dsmdosto/1/0065.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free