Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen. Tolstojs och Dostojevskis lif - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
69
klyfta, som genom Peters nydaningar uppstod mellan
vår tro och det ryska folkets tro? Hvar är den store
ryske skriftställaren, som på samma gång skulle vara
en stor troshjälte? Och hur, ack hur har det gått med
vårt hopp otn ett under i den ryska kulturens historia
— det undret, att denna den icke blott på lekamliga
titan också andliga skatter rikaste af människor i själfva
verket skulle förtjäna sitt bröd i sitt anletes svett eller
liksom fader Vlas räcka ut sin hand efter allmosor till
byggandet af den ännu okända ryska och universella
kyrkan? Den gamle hedningen fader Jeroschka, den
epikureiske herremannen, som i själfva enkelheten och
måttligheten finner nya njutningskällor, hvad har han
gemensamt — inte med de amerikanska kväkarna,
»tidningskorrespondenter af alla färger och nationer» eller
baronessan Bertha von Suttner och Paul Déroulède, inte
med guvernörer, studenter, senatorer, statsmän, finansmän
o. s. v. o. s. v. — utan med honom, om hvilken det
heter:
Hela lifvet, all sin själ
åt sin helga sak han vigde,
— med honom som icke blott talade om att skänka
bort sina ägodelar utan verkligen också »gaf bort sin
sista skärf» och som än i dag »i ringa tjänarskepnad
vandrar land och rike kring i Herrens spår»?
Brun i hyn, med rak gestalt
men af syndasorgen tärd,
ser man honom öfverallt,
outtröttlig på sin färd.
I sin hand en bok han har,
fromma böner tyst han beder,
och för hvarje steg han tar
kedjor rassla kring lians leder.
Det är förvånande, med hvilken enstämmig
förtjusning alla lefnadstecknare tala om den välmåga, den
trefnad och det behag, som präglar Leo Nikolajevitschs
och Sofia Andrejevnas hem. Hos ingen af dem skymtar
det fram en tanke på motsägelsen mellan ord och hand-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
