Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen. Tolstojs och Dostojevskis verk - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
234
djur, så upphöra de icke af tvång utan af fri vilja,
därför att hjärtat oemotståndligt drifver dem därhän;
icke därför att lagen är sådan utan därför att deras
frihet är sådan. Och världen går mot denna frihet —
mot denna ände.
Nej, ur Tolstojs omätliga, buddistiska medkänsla för
hvarje »Guds skapade kreatur» härflyter icke något
sedligt handlande, icke något skenbart nytt men i själfva
verket urgammalt bud, ingen yttre bindande plikt och
föreskrift (i stil med »de fyra stationerna» eller
»icke-göra’t» eller afhållsamhet från kött och tobak) utan
blott en verkligt ny, tragisk och religiös åskådning af
oändligt djup.
»När började jag?» frågar han i fragmentet »Mina
första minnen». — »När började jag lefva? Månne jag
inte lefde, då jag lärde mig att se, höra, förstå, tala,
då jag sof, då jag diade eller kysste bröstet som
räcktes mig, då jag skrattade och då jag gladde min
moder? Jag lefde och jag lefde lycklig. Månne jag inte
då förvärfvade allt hvad jag nu lefver på och
förvärfvade så snabbt och så mycket, att jag under hela mitt
återstående lif inte förvärfvat hundradelen däraf? Från
det femåriga barnet till mig är endast ett steg. Från
det nyfödda till det femåriga är ett oerhördt afstånd.
Mellan fostret och den nyfödde är ett svalg. Och
mellan icke-varat och fostret ligger ofattlighetens
afgrund.»
Denna »ofattlighet», denna nattmörka afgrund, det
förmänskliga »svalget», hvarur allt lefvande kommer,
har alltid utöfvat lockelse och dragning på Leo Tolstoj.
Så dristigt och så djupt som ingen annan har han
blickat ned i denna afgrund, i detta blodets och köttets
mysterium.
Då Herren blottade detta mysterium för sina
lärjungar, förfärades de och togo anstöt: »Den som äter
mitt kött och dricker mitt blod, han har evigt lif, och
jag skall uppväcka honom på den yttersta dagen. Ty
mitt kött är sann mat och mitt blod är sann dryck.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
