Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
11
stod, anade något hos denne »vanvetting», (»/’Empereur
est fou, complètement fou», sade Decrès till Marmont)
som ingen i Europa förstod; det liksom aflyssnade
honom hans hemligaste, djärfvaste, mest vanvettiga dröm:
Jag skapade en religion.
Napoleon »krossade» icke Ryssland, han blef själf
krossad af det, på samma gång han enligt Puschkins
uttryck lät:
... Ryssland skåda
ett mänskoöde öfversvinnligt.
Peter väckte endast Rysslands kropp, Napoleon
dess själ. Och svaret på den våldsamma uppryckningen
var icke endast 1812 års stora, världshistoriska
handling utan också en stor, världshistorisk åskådning —
den samtida ryska litteraturen från Puschkin till Tolstoj.
Det var icke af en slump, som just vid denna tid,
d. v. s. efter 1812, Puschkins musa skådade dagen.
Kring Napoleons gestalt kretsade den unge Puschkins
och Lermontovs första, ännu dunkla skaldetankar.
Samma gestalt blef medelpunkten i de tvenne stora
verk, som en gång för alla förlänade ryska litteraturen
universell betydelse: Napoleon som historisk, realistisk
gestalt i Tolstojs Krig och Fred, som personifikation
af en sedlig idé, som föremålet för en psykologisk
undersökning af hjältens förhållande till ondt och godt
i Dostojevskis Brott och Straff.
Den fråga, som den västeuropeiska kulturen i
Napoleons person ställt till det ryska folket, har Ryssland
två gånger besvarat: med 1812 års krig — i
världshistorisk handling, och med Krig och Fred, Brott och
Straff — i världshistoriskt tänkande.
En fin och säker, äktnationell instinkt hänvisade
Tolstoj på framställningen af Rysslands kamp mot
Napoleon såsom en den mest storartade uppgift för en
samtida rysk konstnär. Svårigheten stod i proportion
till storheten, förnämligast därför att denna svårighet
var dubbel — där kräfdes en samverkan af två
jämnbördiga och motsatta krafter, som till och med hvar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
