Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
63
liga makten under den andligas, göra politiken till ett
religionens vapen. Napoleon återigen sträfvade att lägga
kyrkan under statens herravälde, det andliga under det
världsligas, göra religionen till ett politikens vapen.
»Förmedelst det världsliga», säger han själf, «skall
kejsaren styra det andliga, förmedelst påfven människornas
samveten». Men hvarken den västerländske påfven eller
den västerländske kejsaren lyckades i själfva verket att
skapa nya former med ett nytt innehåll, där stat och
kyrka voro förenade till ett helt, ett enda »andligt kött»
eller en lekamliggjord ande. Påfven, som tvang
kejsaren under sin lydnad, göt det nya kristna vinet i de
gamla hedniska flaskorna; kejsaren, som tvang påfven
under sin lydnad, göt det nya hedniska vinet i de
gamla kristna flaskorna. — I båda fallen blef följden
densamma: flaskorna sprängdes, vinet rann ut. Den
västeuropeiska kulturen misslyckades med både den
universella staten och den universella kyrkan.
Ja just i de religiösa frågorna röjde sig
Napoleons brist på det nya religiösa medvetandet. Hans tanke
omspände stora rymder, han ägde spekulativ förmåga,
men viljan, handlingskraften var dock starkare utvecklad
hos honom än förmågan af spekulativ tankeverksamhet.
Han var intelligent och stark; men hans intelligens stod
dock icke i proportion till hans styrka. Det var icke
för intet han var så rädd för »ideologin», som han kallade
sitt »bëte noire». Var icke just den religiösa idén detta
»bete noire», som han förutsåg att han förr eller senare
skulle nödgas kämpa med och som, detta förutsåg han
också, han ej så lätt skulle lyckas besegra?
Det förefaller som om han ibland haft en
förnimmelse af denna sin svaghet och försökt dölja den
under skämt: »Jag såg mig själf på väg till Asien på ryggen
af en elefant, med turban på hufvudet och en ny
koran i händerna». Men ifall detta är till hälften ett
skämt, så är det till andra hälften skräck för den
religiösa idén, skräck för det »svarta djuret». »Jag
skapade en religion» — äfven detta skall väl vara ett skämt.
Och naturligtvis skapade han ingen religion, kunde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
