Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
III.
»Om man inte föreställer sig, att man har
framför sig ett lustrum, ett år eller åtminstone en månads
frist, om man inte längre räknar annat än i dygn och
nästa natt redan är en hotelse och något ovisst, så är
det klart att man afstår från konst och vetenskap och
politik och nöjer sig med att föra dialoger med sig
själf, hvilket är möjligt till det sista. Det inre samtalet
är allt hvad som står till buds för den dödsdömde,
hvars afrättning drar ut på tiden. Han kallar sig
tillsammans inför sitt inres domstol. Han riktar sig inte
utåt längre, han granskar sitt inre. Han handlar inte
längre, han betraktar. — Liksom haren går han för att
dö i sitt läger; och detta läger är hans medvetande,
hans tänkande. Det är också hans dagbok. Så länge
han kan föra pennan och har ett ögonblicks ensamhet,
samlar han sina tankar inför detta eko af sig själf och
talar med sin Gud. Detta är likväl inte någon
moralisk examen, någon akt af förkrosselse eller något rop
om hjälp. Det är endast ett underkastelsens amen ...
’Mitt barn, gif mig ditt hjärta’. — Försakelsen och
samtycket till det oundvikliga äro mindre svåra för mig
än för andra, ty jag vill ingenting. Jag skulle bara
gärna vilja slippa lida, men Jesus i Gethsemane ansåg
sig ju kunna bedja samma bön; jag ville som han
lägga till de orden: ’Dock ske din vilja och icke min’,
och så bidar jag».*
* En drömmares dagbok, öfvers, af Klara Johanson.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
