Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
226
som det mest onda, syndiga, hedniska? Så skulle
naturligtvis hvarje lärjunge af munken Akim döma. Men
annorlunda dömer Sosimas lärjunge:
»— Förstår du något af mitt prat, Aljoscha?
afbröt sig Ivan plötsligt med ett skratt.
— Jo jo, jag förstår, Ivan — det är ur ens
innersta sköte kärleken kommer — det var vackert sagdt
af dig, och jag är förfärligt glad, att det är så du vill
lefva, utropade Aljoscha. — Jag tror, att alla främst af
allt måste lära sig älska lifvet.
— Älska lifvet mera än dess mening?
— Ja ovillkorligen — kärleken måste gå före det
logiska tänkandet, först då lär man sig förstå meningen
med lifvet. Det har länge föresväfvat mig. Hälften af
ditt verk är utfördt, Ivan, och vunnet: du älskar lifvet.
Nu måste du sträfva efter din andra hälft — då blir
du frälsad.»
Dostojevski själf ansåg naturligtvis ej Aljoscha och
Sosima för affällingar från kyrkan — kättare. Men om
människorna blott förmådde helt fatta en dylik
trosbekännelse, månne den icke skulle synas dem brottsligare,
farligare än något kätteri? Hedendomen (ty det är
ju uppenbart, att Ivan Karamasovs kärlek till lifvet
icke är kristendom, till och med är ren anti-kristendom
icke blott från den tolstojska utan från hela den
historiska kristendomens synpunkt) — alltså
hedendomen icke som den kristendomen motsatta »andra
hälften» af världen utan som en oundgänglig hälft af själfva
kristendomen; Kristi lära icke som det absoluta
åtskiljandet utan som föreningen af dessa världens två
hälfter, två poler, två kön; det som förefaller att vara
kristendom och det som hittills förefaller att vara
antikristendom — icke två utan ett; himmel ofvan, himmel
nedan, dagens och nattens himmel icke två utan en.
Endast vi, Zarathustra-antikrists samtida, kunna fatta
allt det oändligt djärfva och nya i denna trosbekännelse.
»Bleibt mir der Erde treu, meine Bräder, mit der
Macht eurer Tugend! Förblifven jorden trogna, mina
bröder, med hela styrkan af er dygd. Må eder allt off-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
