Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
273
Nikolaj Vsievolodovitsch, tillfogar Dostojevski, blef
»förvirrad», »förlorade nästan fattningen».
»— Ni är inte i stånd till något», säger Lisa, en
ung flicka, som han älskar eller vill älska, med
omätligt förakt till honom. Stavrogin håller med henne.
»— Ack min demon ... erkänner han en gång,
— det är helt enkelt en liten otäck, skrofulos satunge
af den misslyckade sorten.»
Det senare är naturligtvis inte sant eller, riktigare,
inte helt sant, alldeles som det inte är sant, att
Raskolnikov är en »lus», såsom han själf uttiycker sig. Men
i Stavrogins erkännande af sin vanmakt lika väl som i
hans medvetande om sin »gränslösa kraft» ligger det
dock en djup och för honom fasansfull sanning.
Alltså — styrka och vanmakt i förening också här
liksom hos musjiken, som sköt på nattvardsoblaten;
bägge delarna tillsammans, motsättningarna i kontakt —
två »spetsar», två »poler» som beröra eller kanske
endast närma sig hvarann.
Och Dostojevski själf talar redan med våra ord
om polerna-.
» — Är det sant», frågar Schatov Stavrogin, »— att ni
funnit samma skönhet, samma slags njutning i båda
polerna? ... Har ni verkligen påstått, att ni inte
finner någon skillnad i skönhet mellan någon liderlig
djurisk scen och ett hjältedåd, som t. ex. att offra sitt lif
för mänskligheten?»
Den ena af dessa två poler — Stavrogins
asketiska hjältedåd, hans sökande efter den stora bördan
— ha vi redan sett, då han »slöt handen kring det
glödgade järnet» — behärskade sig efter Schatovs örfil.
Här är den andra:
»— Är det sant», fortsätter Schatov sitt hemska
förhör, som kommer Stavrogin att blekna och som
åtföljs af hotet att döda honom på fläcken, »— är det
sant, att ni i Petersburg tillhörde ett hemligt sällskap,
som bedref bestialisk otukt. Är det sant, att markis
de Sade kunde ha att lära af er? Är det sant, att ni
lockat till er barn och fördärfvat dem?»
Tolstoj och Dostojevski II.
18
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
