- Project Runeberg -  Tolstoj och Dostojevski / II. Tolstojs och Dostojevskis religion /
429

[MARC] Author: Dmitrij Merezjkovskij Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

429

också här? Han ligger ju i kistan?... Men han är
här också... han har rest sig upp, han har varseblifvit
mig, han kommer hit... Herre!...

Ja till honom, till honom kom han, den lille
gubben med fina rynkor i ansiktet, glädjestrålande och
stilla leende. Kistan var borta, och han bar samma
dräkt som han haft i går, då han suttit ibland dem.
Hela ansiktet var obetäckt, ögonen strålade. — Alltså
deltog också han i gästabudet, var också inbjuden till
bröllopet i Kana?

— Också inbjuden, käre, inbjuden och kallad,
ljuder en lågmäld stämma öfver honom. — Hvarför har
du krupit undan, så att man inte kan se dig... Kom
till oss!

Hans röst, munken Sosimas röst... Skulle det
inte vara han, när han kallade? — Munken drog
Aljoscha vid handen, denne reste sig från sin knäböjande
ställning.

— Låt oss fröjdas, fortsätter den magre lille
gubben, — låt oss dricka det nya vinet, den nya, stora
glädjens vin. Ser du så många gäster? Där är
brudgummen och bruden, där är den kloke värden. Det
nya vinet flödar. — Och ser du vår sol, ser du
Honom ?

— Jag är rädd... jag vågar inte se...
hviskade Aljoscha.

— Var inte rädd! Han är fruktansvärd för oss
genom sin storhet, han är förfärande genom sin
höghet, men hans godhet är oändlig, af kärlek har han
sänkt sig till oss och fröjdar sig med oss, han
förvandlar vatten till vin, för att gästernas glädje skall
vara, han väntar nya gäster, han kallar nya oaflåtligt
och i evigheters evighet. Se där komma de med det
nya vinet, ser du, de bära kärlen...»

Hvad är detta — dröm, feberyra, »en vanlig
synvilla», en hallucination, med andra ord ett groft
gyckelspel af sinnena, utan någonting realt bakom — eller
är det en verklig syn, kanske till och med ett seende,
ett förutseende?

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 20:19:21 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dsmdosto/2/0455.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free