Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen. Författarskapet - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
icke två motsatta slut- eller börjepunkter, icke två
vanvettiga men ändå redbara ytterligheter utan två
eländiga mellanting, två lika flacka, lika lumpna produkter
af vårt århundrade.
Om människolifvet icke har något bestämdt syfte,
högre än själfva detta lif, då finns det heller icke för
människan något annat mål än seger i kampen för
tillvaron. »Så svulten efter mat som nu har jag aldrig
varit!» detta Chlestakovs omedvetna, elementära skri,
naturens röst, blir hos Tsjitsjikov en medveten, socialt
kulturell tanke — tanken på förvärf,
egendomsbesittning, kapital.
»Tag framför allt vara på slanten, den är det
pålitligaste som finns i världen... Slanten sviker inte...
Med slanten kan du uträtta allt, vinna allt i världen.»
Så förmanar Tsjitsjikovs fader och hela hans
andliga fädernesland — XIX århundradet. Detta är den
mest »rationella» tanken i det mest rationalistiska af
alla århundraden med dess hela kulturen genomsyrande,
industriellt kapitalistiska, borgerliga samhällsordning;
detta är den enda, förment säkra grundvalen, funnen
icke genom abstrakt tänkande utan genom praktisk
erfarenhet och motsatt de gångna seklens alla
»chimärer». Naturligtvis är det ingen gudomlig sanning; men
det är en mänsklig, »alltför mänsklig» sanning, delvis
också kanske ett slags ursäkt.
Penningens makt är för Tsjitsjikov ingalunda en
rå, yttre makt utan en inre, andens, tankens och
viljans, och den är förknippad med ett visst slags
oegennytta, heroism, själfuppoffring.
Fursten, som i likhet med den andre revisorn
anländt »på hög befallning från Petersburg», läser
lagen för Tsjitsjikov: »I denna stund blir du förd till
fängelset, och där får du i sällskap med de eländigaste
skälmar och banditer vänta på din dom! — Jag är
en människa, ers excellens!», svarar Tsjitsjikov. »Det
gällde att skaffa sig ett anständigt lefvebröd. Och i
mitt anletes svett, kan jag säga, samlade jag slantarna,
tålmodigt och sträfsamt, och visste inte att jag skinnade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
