Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen. Författarskapet - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
komfortabelt hem, fina middagar — detta var hvad som
beständigt hägrade för honom. För att en gång i
framtiden få njuta af allt detta lade han slantarna på
hög och unnade dem tills vidare hvarken åt sig själf
eller andra. Då någon rik man åkte förbi honom i
ett elegant ekipage med hästar i vackra seldon,
stannade han som fastvuxen, och när han sedan vaknade
upp ur sina drömmar, sade han: ’Och den där har
varit kontorist och gått med rundklippt hår!’ Och allt
hvad som andades rikedom och välmåga gjorde på
honom ett intryck, som var honom själf obegripligt.»
Den s. k. komforten, d. v. s. den nutida
industriellt kapitalistiska samhällsordningens högsta blomma,
komforten, som i sin tjänst tagit alla de af
vetenskapen tämda naturkrafterna — ljudet, ljuset, ångan,
elektriciteten — alla uppfinningar, alla konster — det är för
Tsjitsjikov det jordiska paradiset i dess högsta flor.
»Framför allt tycker ni om att lefva i ostörd välmåga,
det är det förnämsta», karaktäriserar betjänten
Smerdjakov herremannen Ivan Karamasovs innersta väsen. Icke
hänryckning, icke vällust, icke berusning, icke lycka i
dess högsta potens — endast ett måttligt välstånd, en
måttlig kroppens och själens mättnad, en lugn välmåga
är den hemliga dröm, som förenar Ivan Karamasov,
den tragiske hjälten, med den komiske hjälten
Tsjitsjikov; och Smerdjakov är den förenande länken.
»Ni är som Fjodor Pavlovitsch» (Karamasovs far),
säger Smerdjakov till Ivan. »Ni är som Pavel
Ivanovitsch» (Tsjitsjikov), skulle han med än större rätt kunna
säga. »Af alla barna har ni blifvit mest lik honom,
är af samma sinnelag som han.»
Ivans uppror, det öfvermänskliga högmod,
hvarmed han utropar: »Allt är tillåtet; — om Gud inte
finns, är jag Gud» — det är också en »själfskapad
ungdomschimär», den chlestakovska »lättheten i
tankarna», d. v. s. i hufvudsak lögnprat och
själfbedrägeri. Men Chlestakov slutar att ljuga, stormen
lugnar, vågorna lägga sig, och åter blottas tidens
medelnivå, dess numenala medelmåttighet — dess »fasta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
