- Project Runeberg -  Gogol och djäfvulen : en studie /
58

(1909) [MARC] Author: Dmitrij Merezjkovskij Translator: Ellen S. Wester - Tema: Russia
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen. Lifvet och Religionen - I

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

58

till och med gräshoppan hade slutat låta; ej en själ i
trädgården. Men om en stormnatt med alla element
lössläppta hade öfverraskat mig ensam i en
ogenomtränglig skog, så försäkrar jag, att jag ej blifvit så
förskräckt som öfver denna förfärande stillhet midt på
solljusa dagen. Vanligen flydde jag då i högsta fasa och
med återhållen andedräkt ur trädgården och lugnade
mig, först då jag träffade på någon människa, hvars
åsyn förjagade denna ohyggliga hjärteskräck.»
(Gammaldags herrgårdsfolk.)

Denna oförklarliga »paniska» fasa fick sin
förklaring den dag, då Kristus föddes och den store Pan
dog. Där hedendomen ändar är kristendomens
begynnelse, där det jordiska ändar det himmelskas
begynnelse, där köttet ändar är begynnelsen till det som är
bakom köttet.

Äfven hos Puschkin hör Gogol det mystiska
kallelseropet. »Skalden», säger Gogol, »frapperades af
anblicken af Kasbek, på hvars topp han varseblef ett
kloster, som föreföll honom såsom en i himlen sväfvande
ark»:

Du längtans mål, du höga fjäll,
o fick jag stigen uppåt följa
och sist i molnomkransad cell
vid Herrens fot mig evigt dölja!

Detta är det andra af de två element han såg hos
Puschkin. Det framträdde äfven hos Gogol men med
vida större styrka än hos Puschkin. »Jag är icke skapad
för lifvets oro», skrifver Gogol 1842, kort före sin
omvändelse, »och med hvar dag och hvar timme känner
jag allt starkare, att det icke finns någon bättre lott i
världen än munkens» — »i molnomkransad cell.»

I den solljusa, hedniska middagstimmens stillhet
var där plötsligt någon, som kallade på Gogol, och
fruktansvärdt var detta kallelserop från en annan värld
— det visade sig för honom vara dödens rop.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 20:19:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dsmgogol/0058.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free