Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen. Lifvet och Religionen - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
I alla dessa »vänskapliga» utlåtanden är något
omotiveradt grymt. De som älska honom börja
plötsligt hata honom utan att själfva veta hvarför och
försöka förklara sitt hat genom Gogols karaktärsfel men
näppeligen med rätt: trots de där felen kunna ju dessa
samma människor, som kalla honom bedragare och
dåre, i andra stunder lika uppriktigt betrakta honom
som profet, lärare, ja rent af helgon och martyr. S. T.
Aksakov, som 1847, då Gogol ännu lefde, skref: »Jag
ser i Gogol ett rof för sataniskt högmod», skrifver fem
år efter hans död: »Jag anser Gogol för ett helgon;
han var en sannskyldig kristendomens martyr.» I själfva
verket fick Aksakov aldrig klart för sig hvad Gogol
var — en dåre eller en martyr, en bedragare eller ett
helgon. Dylika motsägelser äro oförklarliga, om man
icke förutsätter, att de bero på motsägelser inom Gogol
själf: på »två element», två väsen inom honom. För
iakttagaren uppenbarar sig än det ena än det andra,
beroende på den ståndpunkt han intager, det mått
hvarmed han mäter.
Sista året af sin vistelse i Njesjins lyceum ägnade
Gogol åt »ett djupt begrundande af sina framtida
plikter och den nya tillvaro, som väntade honom ute i
praktiska lifvet; han lofvade sig själf, att alla hans krafter
skulle riktas på att göra lifvet till en enda välgärning
mot, ett enda gagnerikt tjänande af fäderneslandet.»
»Tanken på att tjäna staten öfvergaf mig aldrig», säger
han mot slutet af sitt lif i Författarens bikt. — »Jag
försonade mig med mitt författarskap, först då jag kände,
att jag också på denna bana kan tjäna mitt land. Jag
har alltid haft en känsla af, att ett stort personligt offer
förestår mig i mitt lif.»
Gogols lif och död vittna om hvilket fruktansvärdt
allvar som låg i dessa hans barnsliga drömmar. Men,
icke dess mindre, midt under sin djupa begrundan af
»sin nya tillvaro» och redan stående i beredskap att
fara till Petersburg för att viga sig åt det höga kallet,
skrifver han om en annan likaså glödande och hemlig
dröm — om en modern frack och dito pantalonger.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
