Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen. Lifvet och Religionen - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
66
och likaså andra kvinnor, som »buro myrra» till denne
martyr.
Ett slags besynnerlig okänslighet och på samma
gång en öfverdrifven, sjuklig, nästan vanvettig
känslighet. Just då den inre elden sjuder som våldsammast,
som mest förtärande inom honom, förefaller han till
det yttre, enligt sitt eget uttryck, som mest »träaktig,
sträf och torr». — »En sträf fysionomi, en uttråkad
min, det är det intryck af mig som kvarstår hos er.»
— »Ifall ni skulle behöfva en trädocka, som ni kan
styra ut i era plagg, så står jag till tjänst.» I
sällskapslifvet gjorde han alltid intryck af en tvärvigg. »// m’a
para gauche, timide et triste», är fru Smirnovas första
intryck af honom. Men då man sedan under det
sträfva skalet får se en skymt af hans inre värld, ett
sannskyldigt inferno, och den som blickat in i detta
inferno är färdig att känna medömkan och börja älska
— då framskymtar plötsligt i Gogols ansikte något
helt oväntadt, något bekymmerslöst och gäckande, något
af skarpögd fågel, »tankfullt spanande stork»; det är
som om han endast på afstånd iakttog hvad som
försiggick inom honom själf och andra, det är som om
han vore än likgiltigare, än mera känslolös gentemot
sig själf än mot andra. Och den medlidsamma själen
står där helt handfallen och begriper ej det minsta.
Motsägelse äfven i hans språk. Å ena sidan tycks
han äga en obegränsad makt öfver språket: var det
icke han som upplöste Puschkins diamantfasta vers och
göt den i nya former? Å andra sidan kan han röja
en barnslig otymplighet och oförmåga. »Jag är rädd
att försynda mig mot språket» — det är hans eviga
ängslan. Utomlands vande han sig så ifrån ryskan,
att de allra enklaste uttryck vållade honom bryderi.
»Med min stil och mitt språk är det hittills sämre
bevändt än hos äfven dåliga skriftställare; en skolpojke i
första klassen har rätt att se ner på mig.» »Så fort
jag tar i pennan får jag som stelkramp.» — »Pennan
är i mina händer som en träkloss, medan åter mina
tankar äro hvirfvelvindar.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
