Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen. Lifvet och Religionen - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
71
Och denna sjukliga rubbning utbreder sig ifrån själen
till kroppen, tager sedan motsatt riktning och
tillbaka-verkar på själen, och därunder växer och växer den
likt en våg, som i sin dubbla rörelse bryter sig än
mot det ena än mot det andra hindret. De plötsliga
ångestkänslorna sammansmälta till en lång, »panisk»
skräck, och enda räddningen är att fly från det ställe,
där det fruktansvärda kallelseropet, Pans stämma, först
hördes.
Och Gogol flyr verkligen: allt hans ändlösa
kringirrande är intet annat än en dylik flykt från sig själf.
Sålunda flyr han från Petersburg till utlandet, alldeles
besinningslöst och så godt som stjäl pengar till resan
från sin mor. Första gången är det för kort tid han
ger sig af, andra gången, sedan Revisorn uppförts, för
många år. Men äfven därute i främmande land finner
han ej ro utan flyr från ena ändan af Europa till den
andra och från Europa till Afrika, till Asien — från
Barcelona till Jerusalem, från Neapel — åtminstone i
sina drömmar — till Kamtsjatka. »Med hvilken
glädje jag skulle ge mig till fältjägare, ja till kurir på
en rysk postkärra, bure det så af ända till Kamtsjatka
— ju längre bort dess bättre... Jag skulle behöfva
en långfärd nu, en färd på landsvägarna i regn och
smuts, genom skogar, öfver stäpper, till världens ända!
... Jag svär att då skulle jag bli frisk!»
Men så fort han stannar, vaknar åter den inre
ångesten, som öfverröstats af den yttre rörelsen, och
än mäktigare, än tydligare hör han det mystiska
kallelseropet. — »Själen är alldeles utpinad af en ohygglig
hypokondri, som sjukdomen för med sig, den strider
emot den och uttömmer sina krafter på striden.» —
»Det är tungt att lefva, så tungt ibland att man vill
gå och hänga sig utan vidare»... »Det pinsammaste
af allt är själens oro, som är så svår att bekämpa,
därför att det blir en fäktning i tomma luften. Försök
att styra en luftballong, som svänger vid minsta
vindkast! Det är inte detsamma som att manövrera på
jorden, där det finns hjul och styren.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
