Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen. Lifvet och Religionen - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
85
XIV.
Hans anklagares största misstag bestod i deras
förmodan, att före publiceringen af Brefväxlingen något
särskildt, någon sorts religiös kris försiggått inom honom.
I verkligheten hade ingenting sådant inträffat. I
Brefväxlingen vandrade han samma väg som han alltid
gått. Den religiösa tanken, hans lifs förnämsta, man
kan säga enda tanke fick här ett klarare uttryck än i
hans föregående skrifter, emedan denna tanke nu stod
klarare för honom än någonsin hittills.
1825 skrifver den femtonårige Gogol från Njesjin
till sin mor: »Jag ville till och med bära hand på mig
själf, men Gud afhöll mig från det... Jag välsignar
dig, heliga tro! Endast hos dig finner jag tröst och
lindring i min bedröfvelse.» — »Till mitt innersta har
jag aldrig förändrats», skref han vid mogna år. »Ända
sedan jag var i 12-årsåldern, tror jag, har jag vandrat
samma väg som nu, utan att någonsin vackla och
tveka i det väsentliga.» — »Ni tar fel, då ni misstänker
någon sorts ny riktning hos mig. Ända från min
tidiga ungdom har jag vandrat en och samma väg.»
— »Bland alla författare, hvilkas biografier jag läst, har
jag ännu icke träffat på någon enda, som så envist
sträfvat mot det en gång föresatta målet.»
Icke fiende-vännerna i slavofilernas stil utan Gogols
verkliga vänner, som om de icke helt förstodo honom
dock älskade honom uppriktigt, igenkände i
Brefväxlingen vännens sanna, lefvande väsen, hans lefvande
anletsdrag; god eller dålig, men sådan var han i
verkligheten. Han sade sanningen om sig själf, åtminstone
den han kunde säga, den han själf visste af. »Jag
känner alldeles igen er i era bref; för mig är allt i
dem enkelt och förståeligt», skref grefvinnan Wielhorska
till honom. »Det förefaller mig, att då jag läser dem,
hör jag er själf, så som ni ofta brukade tala med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
