Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen. Lifvet och Religionen - VIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
102
altare — men jag blef inte bättre, fastan allt jordiskt borde
ha förbrunnit inom mig och endast himmelskt blifvit
kvar. Hvad kan du ha för gagn af mina förvirrade
intryck? Jag såg detta land som i en dröm» ...
»Öfverraskad af regn blef jag sittande två dagar i Nasaret
men glömde, att jag var i Nasaret; det var som om
jag suttit på en skjutsstation i Ryssland». Detta dystra,
slaskiga gråväder i Nasaret erinrade det inte Gogol om
slutet i »Berättelsen om huruledes Ivan Ivanovitsch
råkade i gräl med Ivan Nikiforovitsch»? ... »Regnet öste
ned öfver juden, som svept en bastmatta om sig ...
Återigen samma fält, ställvis upplöjda och svarta,
ställvis grönskande, våta kajor och kråkor, ett monotont
regn, en gråtögd himmel utan glimt af ljus ... Det
är för ledsamt i denna världen, mina herrar!»
Hvad betyder denna gråa spindelväf af regn, denna
vägg af grå dimma eller grå aska mellan Gogols
kristendom, kanske allas vår kristendom och den verklige
Kristus — gossen från Nasaret? Är icke denna vägg »alla
de 1847 årens» historisk kristendom? Gogol afsvor ju
i sin kristendom jorden, förbannade jorden — var det
icke därför han i det heliga landet ej fann ett heligt
land, en helig jord? Han sökte på jorden endast
himlen, och han fann hvarken himmel eller jord utan
endast hvad som evigt är midt emellan himmel och jord
— en kall, grå dimma, den gråa, afkylda askan af en
kristendom, som »misslyckats», icke velat brinna.
Gogol i Nasaret, i det glada budskapets land, där
himlen för första gången blef jordisk och jorden
himmelsk, öfverraskad af grått regnslask, »som på en
skjutsstation i Ryssland», betraktande »de våta kajorna
och kråkorna, den gråtögda himlen utan glimt af ljus»
och själf icke ens gråtande utan endast gäspande: »Det
är för ledsamt i denna världen!» — är icke detta en
symbol af hela den nutida kristendomen, hvarken kall eller
varm utan endast ljum, hvarken svart eller hvit utan
endast grå, hvarken dansande eller gråtande utan endast
gäspande? »Och världen våndas i en oförklarlig ångest.
Lifvet blir allt torrare, allt faller sönder och blir smått,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
