Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen. Lifvet och Religionen - VIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
104
Dikanka1. »Hvad han är förändrad! Han har blifvit
så allvarsam. Ingenting tycks kunna lifva honom, och
mot oss är han så kall och likgiltig. Hvad detta gjorde
mig ondt!» Och dagen därpå d. 10 maj: »På hela
morgonen ha vi inte sett bror. Det är vemodigt: vi
ha inte träffats på sex år, och nu vill han inte vara
med oss.» Den 13. — »Bror är fortfarande lika kylig
och allvarsam, det är sällsynt att han småler.» — Den
20. »Mina nerver äro alldeles förstörda i dag, och jag
gråter oafbrutet». — »Vi ha haft några små
ledsamheter för brors skull, men i dag är allt glömdt: han har
gifvit mig kors från Jerusalem.» Och två månader
senare, 22 juli, strax före Gogols afresa: »I går kväll
gräto vi allesammans. Så förfärligt beklämmande det
är! Jag älskar honom så varmt, ofta vållar han ju
ledsamheter, men ändå älskar jag honom som en far.» —
24. — »Ack hvad det är vemodigt!... Alla gräto ...»
Sådan är den stämning som den »kristne» Gogol
sprider, samme Gogol, som under sin hedendoms
dagar var en källa till det mest strålande ljus, till skratt
och glädje. Nu lägger sig en oförklarlig tyngd öfver
alla; somliga gråta, andra förskräckas; och Gogol
endast gäspar och delar ut »kors från Jerusalem».
»Moderns och systerns kärlek», berättar biografen, »gjorde
Gogol utom sig, kom honom att misstänka en icke
kristlig utan jordisk, sinnlig kärlek till honom.»
»Men vid Jesu kors stodo hans moder och hans
moders syster. När nu Jesus fick se sin moder och
bredvid henne den lärjunge, som han älskade, sade
han till sin moder: Kvinna, se din son. Sedan sade
han till lärjungen: Se, din moder. Och från den
stunden tog lärjungen henne hem till sig.» (Joh. IX, 25—27.)
Ännu på korset älskade alltså människans son sin
moder med jordisk, mänsklig kärlek. Ännu när hans
kött är korsfäst och hans blod utgjutet, bekräftar han,
icke längre i tiden utan i evigheten, det köttsliga
bandet, blodsbandet mellan moder och son. Sådant är
1 Ryktbart genom Gogols berättelsesamling »Aftnar på
hemmanet vid Dikanka*.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
