Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen. Lifvet och Religionen - XIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
126
är han icke lika symboliskt förfärande i sin maktlösa
godhet, med sin urblekta och grådaskiga kristendom
som fader Matfej med sin skoningslösa kraft och sin
äktsvarta kristendom? Men, för öfrigt, hvad skulle dessa
människor göra?
Då de sågo, att religionen icke hjälpte, vände de
sig till vetenskapen. Ur prästernas händer öfvergår
Gogol i doktorernas, från den okroppsliga andligheten
till den själlösa köttsligheten, från den gamla
idealismen till den nutida positivismen. Med alldeles samma
brutalitet och råhet, som de förra sökt frälsa Gogols
själ utan att bry sig om hans kropp, försöka de senare
frälsa hans kropp utan att fråga efter hans själ. Från
den förnuftslöse guden till det ogudliga förnuftet.
Doktorerna samlades till konsultation. Den frågan
uppställdes: skall man lämna den sjuke utan hjälp,
eller skall man betrakta honom som otillräknelig och
ej tillåta honom att taga lifvet af sig? Svaret blef:
»Ja man måste lifnära honom med våld».
»Sedan undersökte de den sjuke och började göra
honom frågor. Gogol endera teg eller svarade ett kort
’nej’ utan att öppna ögonen. Till sist frampressade
han med ansträngning: ’Låt mig i Guds namn vara!’
De började klämma på hans måge. Den var platt som
en bräda, alldeles tom, mjuk och slapp; man kunde
känna ryggraden genom den. Gogol skrek och
stönade. Doktorerna ordinerade blodiglar, varmbad och
kalla öfversköljningar af hufvudet.» De funno också
en lugnande latinsk benämning på sjukdomen:
gastro-enteritis ex inanitlone.
»Då man klädde af honom och satte honom i
badkaret, stönade han tungt, skrek och sade, att det ej
tjänade någonting till. Då man satte blodiglar på
honom, upprepade han gång på gång: ’Det är inte
värdt!’ Sedan, när de redan voro anbragta, bad han:
’Tag bort blodiglarna, tag bort dem!’ Man höll fast
hans händer med våld, för att han ej skulle röra dem.»
Förutom blodiglarna ordinerade doktorerna senapsdukar
på benen, en fontanell i nacken, is på hufvudet samt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
