Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen. Lifvet och Religionen - XIV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
129
viktigaste som tilldragit sig under de sista två hundra
åren af hennes tillvaro.
Med anledning af Brefväxlingen yttrade
metropo-liten Filaret: »Ehuru Qogol misstar sig i mycket, får
man ändå glädja sig åt hans kristliga sinnesriktning».
Då Filaret fick vetskap om Gogols sista sjukdom och
hans envisa fastande, »brast han i tårar och anmärkte
bedröfvad, att man borde ha behandlat honom
annorlunda: man skulle ha öfvertygat honom om att
frälsningen låg icke i fasta utan i lydnad».
Ifall handling kräfdes, så hvarför handlade icke
Filaret? Vi veta ju, att Gogol vände sig till honom
med bön om hjälp. Hvar var herden, när vargen
slukade fåret? Och hvad betyder detta »frälsningen ligger
icke i fasta utan i lydnad»? När Gogol brände
manuskripten och när han fastade — var han icke då ända
till öfverdrift lydig fader Matfej, lydig intill döds? Hur
skulle han kunnat lyda mer än han gjorde? Visste
Filaret själf hvad han gladde sig åt i Brefväxlingen och
hvad han grät öfver med anledning af Gogols död?
Om han vetat det, skulle han nödvändigt ha känt ett
visst ansvar, han skulle ej ha underlåtit att tydligare
uttala sig angående de misstag, som förvandlade hans
förhastade glädje öfver Gogol till en alltför sen
bedröfvelse. Och är det möjligt att kyrkans öfverherde
i denna sin bedröfvelse ej ägde annat att komma med
än tårar, mycket fromma kanhända men lika gagnlösa
som de där katrinplommonen församlingsprästen åt
inför den döende Gogol? Ifall offrets blod kommer öfver
någons hufvud, så bortskölja ej dessa tårar blodet.
Mera bestämdt uttalade sig den ryktbare ärkebiskop
Innokenti i Cherson om Brefväxlingen.
»Jag har läst Gogol... Han ber att jag skall
svara honom ... Men hvad skall jag säga? ... Jag
gläder mig åt förändringen inom honom, men jag ber
honom att icke paradera med gudfruktighet — den
vill helst vara gömd i människans hjärtekammare...
Hans stämma behöfves; men blir han öfverdrifven, så
gör ungdomen narr af honom, och frukten blir ingen.»
Meresjkovski, Gogol. 9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
