Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första akten. Andra taflan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
stanna. Tsjinovniken slog sönder glasrutan för att
skrika åt honom, hoppade ur, slant och föll framstupa
i smörjan. Och har du hört historien om öfverstinnan
Licharjev?
Alexander. Nej jag minns inte.
Elisabet. De ha ett gods utanför Petersburg.
Mannen blef sjuk, hustrun for in till stån för att hämta
doktor. Hon också mötte kejsarn — och kusken
stannade inte. Öfverstinnan fördes till poliskontoret. Hon
blef sjuk af förskräckelse. Mannen dog, och hustrun
miste förståndet.
Alexander. Så ohyggligt.
Elisabet. Ja ohyggligt. "Men, förresten, strunt i’t",
som din kära broder säger. Vi är ju trälar
allesammans — både den där barhufvade musjiken och jag och
du. Trälar... eller nej, råttor, som Konstantin laddar
sin kanon med. Han skjuter, och hvad blir kvar af
råttorna?
Alexander. Gud! Gud!
Elisab et. Jo en blodig fläck... Det är för
vedervärdigt!... Jag tror jag mister förståndet som
öfverstinnan Licharjev. Allesammans kommer vi att mista
förståndet. Det är bäst att inte tänka... Ligga och
drömma...
Där kristallklar flod flöt fram
herden satt med sina lamm...
(Hon sjunker på knä och gömmer ansiktet i händerna.)
Jag får en sån leda, en sån leda vid allt, Sasjenka!..
Dörren till höger öppnas ljudlöst. Paul inträder och stannar
pä tröskeln.
Alexand er (omfamnar Elisabet). Lisanka, min stackars
lilla flicka...
— 20 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
