- Project Runeberg -  Paul I:s död : skådespel i fem akter /
94

(1911) [MARC] Author: Dmitrij Merezjkovskij Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde akten. Andra taflan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Paul. Och mig min köttsliga mor... Men det
skall vi inte tala om... Men man hade ju också sina
glada stunder — Boris Kurakin och jag vi brukade ha
sånt fyr för oss ibland, vi drog ner duken från
skol-bordet och rullade om hvarandra på golfvet — dammet
stod som en sky. Och så tog vi hyllorna ur
bokskåpen och byggde pontoner. Och tennsoldaterna och
hästarna! Och så hade man ju sina
hjärteangelägen-heter. Jag tror jag började förälska mig redan i vaggan.
I franska encyklopedien — det var väldiga band, större
än jag själf — där slog jag rätt på artikeln "amour" och
läste allt där stod, och så växlade jag ömma blickar
ined hoffröknarna genom fönstren — de bodde i flygeln
midt emot oss. Jag visste ännu inte hvad kärlek var
men kunde inte lefva en dag utan förälskelse. Jag
brukade andas på spegeln och med fingret skrifva den
ut-korades namn — hörde jag någon komma, strök jag
tvärt ut det. En gång på en bal stal jag en persika
och stoppade den i fickan för att ge åt föremålet,
men så glömde jag bort det och satte mig på den, så
att saften rann utefter byxorna — det var ett
spektakel! Men skönheterna intresserade sig verkligen på
allvar för den lilla token — jag var en vacker pojke
på den tiden, inte det uppnästa missfoster jag nu
är. Kommer du ihåg mitt porträtt? Hvar är det? Låt
mig få se!

Anna tar en medaljong från halsen och räcker den åt Paul.

Paul (ser på porträttet). Aha! Jag hade glömt, att
vi är två här — jag på ena sidan, han på den andra.
Bägge två tolf år gamla. Och så lika sen! Som två
vattendroppar. Man kan knappt se hvem som är han
och hvem som är jag. Precis som tvillingar eller
dubbelgångare. Och det är ju inte underligt heller -

- 94 - Paul I:s död. 7

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 20:19:55 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dsmpaul/0098.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free