Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dubbelmordet vid Rue Morgue
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
uppför en åskledare är inte svårt, allra minst för en
sjöman; men när han kom så högt upp som till fönstret, som
låg långt till vänster om honom, kunde han inte komma
längre; allt, hvad han kunde göra, var att sträcka sig fram
för att kunna titta in i rummet. När han tittade dit in,
hade han af ytterlig fasa så när släppt sitt tag. Nu
var det, som dessa ohyggliga skrik ljödo genom natten,
hvilka hade ur sömnen skrämt upp dem, som bodde vid
Rue Morgue. Klädda i nattdräkter, hade tydligen fru
L’Espanaye och hennes dotter hållit på med att ordna
några papper i den förut omnämnda järnkistan, som hade
rullats fram midt i rummet. Den var öppen och dess
innehåll låg bredvid på golfvet. Offren måste ha suttit
med ryggen mot fönstret och att sluta af den tid, som
förflöt från det att djuret kom in i rummet och till
dess att skriken hördes, synes det sannolikt, att de inte
genast märkte detsamma. Att luckan slogs igen kunde
naturligtvis ha tillskrifvits vinden.
När sjömannen såg in i rummet, hade det jättelika
djuret fattat fru L. i håret, som var utslaget, emedan
hon hade hållit på att kamma det, och svängde
rakknifven kring hennes ansikte, härmande en barberares
rörelser. Dottern låg utsträckt på golfvet utan att röra sig;
hon hade svimmat. Den gamla fruns skrik och kamp
för lifvet, hvarunder håret slets från hennes hufvud, hade
den verkan, att orangutangens sannolikt fredliga afsikter
förvandlades i raseri. Med ett kraftigt drag af sin
muskulösa arm skilde han nästan hennes hufvud från
kroppen. Åsynen af blod uppeldade hans vrede till
ursinne. Med gnisslande tänder och flammande ögon
kastade han sig öfver flickans kropp och tryckte sina
fruktansvärda klor in i hennes strupe och behöll sitt tag,
tills hon gifvit upp andan. Hans irrande och vilda
blickar föllo i detta ögonblick på sänggafveln, ofvanför
hvilken hans herres ansikte, stelt af fasa, kunde urskiljas.
Raseriet hos djuret, som helt visst ännu kom ihåg den
fruktade piskan, förbyttes ögonblickligen i fruktan.
Medvetet om, att det förtjänte straff, tycktes det vara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
