Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den gyllne skalbaggen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förtvifians envishet, liksom om han fruktade, att hans
herre genast skulle söka att rifva ut det.
»Jag trodde det — jag visste det! Hurrah! jublade
Legrand, släppte negern och gjorde en mängd hopp och
krumsprång, som högeligen förvånade Jupiter, hvilken
reste sig upp från sin knäböjande ställning samt utan
att säga något tittade från sin husbonde på mig, och
sedan från mig på husbonden.
»Kom, vi måste vända om!» sade den sistnämnde,
»ännu är spelet inte förloradt.» Och han förde oss åter
till tulpanträdet. »Jupiter», sade han, när han kom till
trädets fot, »kom hit! Var dödskallen fastspikad vid
grenen med ansiktet utåt eller vändt mot stammen?»
»Ansiktet var utåt, massa, så kråkorna utan något,
besvär kunde lätt komma åt ögonen.»
»Nå, var det detta ögat eller det här, genom
hvilket du släppte ned skalbaggen?» Och Legrand rörde
vid negerns bägge ögon, det ena efter det andra.
»Det var detta ögat, massa, vänstra ögat, precist
som ni sa’ åt mig.» Och därvid pekade negern på sitt
högra öga.
»Det är bra! Vi måste göra om försöket igen.»
Min vän, i hvilkens galenskap jag nu såg eller
inbillade mig, att jag såg vissa tecken till metod, flyttade
nu träpinnen, som utmärkte den fläck, där skalbaggen
föll, omkring tre tum väster om dess förra plats. Då
han nu, liksom förut, spände måttbandet från närmaste
punkten på stammen till träpinnen och drog ut
fortsättningen i rak linje till ett afstånd af sexton meter, kom
han till en fläck, som var ett par meter aflägsen från
den plats, där vi hade gräft.
Omkring den nya punkten uppritades nu en cirkel,
lite större än den förra, och vi började åter att arbeta
med spadarna. Jag var förfärligt trött, men ehuru jag
knappt begrep, hvad som hade förändrat mina tankar,
så kände jag inte mera den häftiga motviljan mot det
arbete, som ålades mig. Jag hade blifvit högst
obegripligt intresserad, ja till och med uppeggad. Kanske låg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
