Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den gyllne skalbaggen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
om det hela. Högst uppe på kistans båda långsidor
sutto tre järnringar — sex inalles — medelst hvilka sex
personer kunde få ett fast tag. Våra förenade yttersta
ansträngningar förmådde endast att ytterst obetydligt
rubba kistan i dess bädd. Vi insågo genast
omöjligheten att flytta en så stor tyngd. Lyckligtvis var locket
fästadt endast genom två skjutregler. Darrande och flämtande
af ifver, sköto vi tillbaka dessa. Inom ett ögonblick
gnistrade en skatt af oberäkneligt värde framför oss.
När ljusstrålarna från lyktorna föllo i grafven, blixtrade
där äfven ett skimmer och en glans från en hoprörd
massa guld och juveler, så att våra ögon alldeles
bländades.
Jag vill inte försöka att beskrifva de känslor, med
hvilka jag stirrade på alltsammans. Naturligtvis var jag
mest häpen. Legrand tycktes alldeles tillintetgjord af
själsspänningen och sade blott ytterst få ord. Jupiters
ansikte var under några ögonblick så ytterst blekt, som
det enligt naturens ordning är möjligt för ett
negeransikte att bli. Han syntes bedöfvad, som slagen af
åskan. Men strax därpå föll han på knä i gropen och
begrof sina nakna armar upp till armbågarna i guld och
höll dem kvar där, liksom om han hade njutit vällusten
af ett bad. Till sist utbrast han med en djup suck,
som om han hade talat med sig själf:
»Och allt det här kommer från gullbaggen! Den
vackra gullbaggen! Den stackars lilla gullbaggen, som
jag talade så gräsligt illa om. Skäms du inte öfver dig
själf, neger? Svara mig på det!»
Slutligen måste jag kraftigt fästa både husbondes
och tjänares uppmärksamhet på nödvändigheten af att
flytta bort skatten. Det var sent, och vi måste
anstränga oss för att få allt hem före dagningen. Det var
svårt att säga, hvad som måste göras, och mycken tid
användes till öfverläggning därom — så villrådiga voro
vi alla. Man till sist lättade vi kistan genom att flytta
undan två tredjedelar af dess innehåll, så att vi kunde,
om också med någon svårighet, lyfta upp den ur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
