Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Öar, ropande över oceaner av missförstånd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vänta sig. Hans gäst brast ut i ett våldsamt, minutslångt
skratt, som inte verkade mindre imponerande, därför
att det var alldeles ljudlöst:
— Hahahahahahahahahahahaha hahahahahahahaha!
Hahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahaha!
Hahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahaha!
Ni har rätt! Det är längesen jag var hos barberaren!
Hahaha! Men det fanns heller ingen barberare i den
sibiriska expressen!
— Den sibiriska expressen, mumlade Gerdt Lyman
förbluffad. Kommer ni från Sibirien?
I hans gästs utseende fanns intet, som stred mot
antagandet att han kom från Sibirien, försåvitt man
med Sibirien tänkte på kvicksilvergruvorna eller andra
etiska förbättringsetablissemang. Hade han rest med
transsibiriska expressen, var det förvisso som
fripassagerare under järnvägsvagnarna — dumheter, den
expressen fanns ju inte, den var ju inställd sedan år
tillbaka! Kriget hade tagit den som det tagit alla
bekvämligheter — drickbart öl bland annat och tändstickor
på kaféborden. Mannen ljög.
— Men! började Gerdt Lyman.
— Men vad?
— Expressen, som ni talade om, går ju inte.
— Går den inte? Den går var dag. Det kan jag lova
er, att den gör!
— Den har inte gått på många år. Och om den också
hade gått hur kunde ni komma genom Ryssland och
hit till Danzig?
— Varför skulle jag inte kunna göra det?
Gerdt Lyman stirrade. Mannen såg fullkomligt
allvarsam ut.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
