Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6. En affärsman från Lwow
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sig långsamt närmare de två påsarna under det han
såg sig omkring och som en talisman fingrade på de
sedlar, morgonen redan inbragt. Mycket, mycket
långsamt makade han sig närmare. Den unga kvinnan
och den unge mannen, som skilts åt så brutalt,
försvunno in på sina olika avdelningar. Ingen utom
Försynen tycktes lägga märke till Jakub Isotzki. Han var
framme vid de två påsarna; han sträckte handen efter
dem. Tygpåsen var tung, dess innehåll klingade
metalliskt, ljuvt; var det — var det möjligt att det var —
guld? Plötsligt hörde han en röst från höjden:
— Är ni hungrig? Får det vara en bulle?
Samtidigt slöt sig en järnhård hand om den av hans
händer som höll tygpåsen. Jakub Isotzki såg upp,
bländad, bedövad. Den blonde mannen med det
besynnerliga håret hade kommit tillbaka. Det var hans högra
hand som obevekligt höll om Jakub Isotzkis. Med den
vänstra handen öppnade han papperspåsen med bullarna.
— Jag ville ingenting — jag ville bara — ni lämnade
sakerna så oförsiktigt — jag ville se till att ingen —
— Att ingen ohederlig människa kom och stal dem,
ifyllde den blonde mannen vänligt. Det var rätt av er,
det var snällt av er, och jag tackar er. Ät nu en bulle
som belöning!
Utan att avvakta tillåtelse stoppade han en stor bulle
i munnen på Jakub Isotzki, som protesterade med
halvkvävd röst:
— Ni missförstår mig — jag ville bara — jag är inte
hu— hu— hungrig —
— Visst är ni hungrig! sade den blonde mannen. Sjön
suger. Ät, människa, ät!
Han körde obevekligt bullen in i Jakub Isotzkis
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
