Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7. Stora hjärnans nederlag - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Ert inträdeskort! Visa det!
— Jag har inget inträdeskort, sade den långhårige
mer och mer förvånad. Jag ville inte ha något. Jag
skall säga er: jag är här inkognito.
Överkrupiären steg ned från stolen.
— Ni är här inkognito! Jag har aldrig hört maken.
Hur har ni burit er åt för att komma in?
Den långhåriges ögon strålade av glädje över att få
förklara. Hans ansiktsuttryck var menlösare än ett
barns.
— Det var den här herrn, sade han och pekade på
sin skallige följeslagare, som skaffade mig in. Vi
träffades i badet. Vi åto, och sedan föreslog han, att han
skulle visa mig sitt system. Det hade jag ingenting emot.
Jag kom in bakvägen, därför att jag vill vara inkognito,
och vi spelade hans system. Herr Isotzki, är det inte
som jag säger? Herr Isotzki, säg till dem, att jag talar
sant!
Den lille skallige mannen hade långsamt makat sig
bort från sin pratsjuke arbetsgivare. Nu brast han ut
i en ström av upphetsade ord:
— Chr — jag, jag, jag skall säga, att ni talar sant!
Hur vet jag, att ni talar sant? Skall jag gå i borgen för
er? Vad vet jag om er? Ni sade att ni var miljonär, men
vad vet jag väl om er? Vad vet jag väl, vad vet jag väl?
Hans läppar darrade; hans röst lyfte sig allt högre
och högre som en lärka om våren. Den långhårige såg
bedjande på honom.
— Men jag gav er pengar att spela med, herr Isotzki —
— Och jag bjöd er på middag! skrek herr Isotzki.
Vill ni förneka det? Bjöd jag er inte på middag kanske,
fann jag er inte i badet och bjöd jag er inte på middag?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
