Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7. Stora hjärnans nederlag - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Tvåtusen i guld, sade Gerdt Lyman. Var hade ni
växlat till er dem? Av honom?
— Ja, medgav Jakub Isotzki med klagande röst, det
hade jag och dem tog han från mig igen. Och jag som
trodde, att han var den enfaldigaste människa jag
någonsin träffat! Så bedrager man sig. Varför lät ni inte
arrestera honom, som ni sade att ni tänkte göra?
Gerdt Lyman rodnade av vrede.
— Vad lönar det sig att försöka arrestera en dåre,
när man bara har idioter att hjälpa sig? Jag tog honom
i armen och tänkte föra honom till direktionsrummet.
Men innan vi kommo dit, överlistade — kastade han in
mig — inträffade det ett uppträde, som han begagnade
till att rymma, Han begrep att spelet var förlorat, när
jag blandade mig i det. Men rymde gjorde han. Man
kan bli rasande. Jag vet att jag inte skulle genera mig
att ta allt det guld från honom, som han har!
— Inte jag heller, viskade Jakub Isotzki. Men har
han något?
Gerdt Lyman lät servera sig en sjätte konjak och
kände en plötslig sympati för sin objudne gäst. På sätt
och vis voro de i samma båt.
— Dricker ni något?
— Tack, hihi — ja, om det får vara en liten flaska
bittervatten.
De drucko. Jakub Isotzki upprepade lurande:
— Men har han något guld?
— När han bröt sig in hos mig, hade han en påse
full med guld på sig. Jag såg den. Ni har sett den. Ni
växlade till och med till er den, ni gamla rävpäls! Vad
man än kan säga om honom, kan man inte påstå att
han ljög. Han var rå och vansinnig, men han ljög inte.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
