Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8. Vari man äter supé med den bestående ordningens upprätthållare - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Ni har gissat mina böjelser.
— Och använder ni alltid gruskorn i stället för
visitkort när ni önskar entré?
— Det har blivit en andra natur hos mig.
— Det är kanske, sade fru Nadia, vars irritation
äntligen fick utlopp, det är kanske därför att ni inte
har några visitkort?
— Ni har rätt för tredje gången.
— Ni är med andra ord lika oceremoniös när ni
kommer som när ni går. Ni tar farväl utan att säga adjö,
och ni anmäler er utan att ringa på. Det är seder, som
jag inte känner till.
— Det är seder från Sibirien, medgav han, med ett
strålande leende. Jag kommer från Sibirien och har
inte sett en människa på sex år. Betänk det, och förlåt
mig.
— På sex år? upprepade fru Nadia. Ni sade i
eftermiddag, att jag var den första kvinna på sex år som —
som - - När ni inte har sett någon civiliserad kvinna
på sex år, förefaller det mig, att er komplimang — ni är
en buffel!
Han smålog mer strålande än någonsin.
— Ni har rätt som alltid, jag är en buffel, men jag är
i släkt med den buffel som bar Europa i mytologien: jag
känner igen en riktig kvinna, när jag ser henne. Och —
Han lade handen på hjärtat.
— Vad önskar ni? sade fru Nadia plötsligt. Varför
kastade ni grus på mitt fönster?
— Jag önskade ingenting särskilt. Jo, jag önskade
mycket. Jag ville se er. Jag visste att ni bodde här. Och —
— Och vad?
— Och så hade jag en materiell önskan också. Ni har
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
