Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 11. En affärsman från Danzig - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Brandstedters ord. Tydligen trodde han sig vara i
händerna på ett spöke.
— Är jag död?
— Ja. Det sade din kusin Casimir.
— Han! Nej, jag är inte död, jag är bara vansinnig.
— Är du vansinnig? sade Siegfried Brandstedter, vars
hår reste sig på hans huvud.
— Jag har varit vansinnig i många år. Men det skola
vi tala om senare. Har du ett klädskåp?
— Behöver du en kostym?
— Nej, ett klädskåp.
— Vad skall du med ett klädskåp?
— Jag behöver ett klädskåp till att förvara den här
individen i. Det finns ingenting bättre än klädskåp till
det, den erfarenheten har jag gjort, sedan jag kom ut.
Siegfried Brandstedter blev verkligt allvarsam.
— Hör på, sade han, jag har hjälpt dig, men jag skall
vara uppriktig. Männen som voro efter dig, sade att du
var en farlig förrymd dåre.
— Det är jag också!
— Det är du också?
— Det är jag också! Jag skall snart ge dig det bästa
beviset. Alla dårar ha en glupande aptit. Om du så
sätter för mig tjugufyra smörgåsar, kommer jag att äta
upp dem.
— De sade, fortsatte Brandstedter, att du hade rivit
halsen av deras hund.
— Den satans hunden! Ja, det är den största bedrift
jag har utfört, sen jag kom ut. Se, hur mina byxor se
ut! Det var i sista sekunden jag fick fatt i halsbandet
och knäckte halsen på honom. Jag hatar hundar.
Hunden är det enda djur, som angriper andra varelser av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
