Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 12. I denna natt... - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ha vapen. Nu kör jag till hamnen och sätter mig i mitt
skepp och seglar.
— Försök det, så stryper jag dig! sade hans gäst
enkelt.
Brandstedter svor.
— Är du galen eller är du klok? Jag vet inte vad jag
skall tro.
— Jag är komplett galen. Nu kör du till — vad var
det firman hette, som ville lura dig?
— Wroblewski.
— Nu kör du till Wroblewski. Det är du, som skall
lura dem. Spelet är upplagt i din favör. England har
ibland förrått dem som voro avhängiga av det, men
det har aldrig frivilligt gett vika för en rival!
— Men herregud! herregud! ropade Brandstedter. Vi
ha ju inga bevis! Vårt enda vittne har rymt!
— Du skulle ha skadskjutit honom, jag skrek det till
dig.
— Du talar bara om att strypa människor och skjuta
människor. Jag förstår att de satte in dig.
— Jag också! Till Wroblewski!
En grågrön fristatspolis till häst vinkade otåligt åt
dem att köra vidare. Hans blick fastnade vid
Brandstedters gäst och blev hängande vid honom som
fastnitad. Dåren hade knäppt upp automobilkappan och
under den såg man hans enkla och som vardagsdräkt
överraskande svarta trikå. Brandstedter vred hastigt
ned i Portechaisengasse och svängde ut på Jopengasse.
— Vi äro inte långt från din bostad, sade han.
— Jag undrar hur det står till hemma hos mig, sade
dåren. Kunde Goldschmidt se mig nu, vore min frihet
inte värd många mark.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
