Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 12. I denna natt... - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sågs numera ingen utom beridna poliser. De sutto
posterade fyra och fyra vid de viktigaste gathörnen, små
grågröna öar i det svarta havet; med orörliga ansikten
lyssnade de till hopens oförskämdheter och sågo förbi
de knutna nävarna.
Klockan halv sex sammanträdde senaten. Klockan
sex trädde senatspresidenten ut på en balkong i
rådhuset. Han uppmanade massan att skingras.
Uppmaningen förklingade för döva öron. Han uppmanade den
att sända deputerade för att förklara vad den önskade.
Ingen svarade på hans uppmaning, men man började
lägga märke till honom. Till slut bad han massan till
honom personligen uttrycka, vad det var den önskade.
Svaret kom, dovt och otydligt, rullande i böljor från
hopens ytterkanter, stigande och stigande, tills ett hest
rop kastades som en brottsjö upp mot rådhusets fasad:
— Vi önska rådsrepublik! Vi önska ditt och alla
borgares huvud!
Senatspresidenten försvann. Senaten fortsatte
omedelbart sammanträdet. Situationen kunde inte längre
missförstås. Med hänsyn till fristatens militära hjälplöshet
beslöt man att vända sig till polska regeringen med
anhållan om väpnat bistånd.
När telegrammet härom sent på natten nådde polska
högkvarteret, hade detta svårt att hålla sig för skratt.
De polska trupperna voro redan sedan en timme på
marsch mot Danzig, men det var absolut inte för att
stödja fristatens regering.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
