Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 12. I denna natt... - VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ni har själv fått bevis på Goldschmidts kroppskrafter.
Efter ett par rymningsförsök vägrade Paul
Strüwermann att säga ett ord mera till Goldschmidt eller höra
på vad han sade. När jag kom på besök flög han som
en apa upp längs järnstegen och bombarderade mig
med böcker och stolar. Hade han kommit åt för
Goldschmidt, hade han mördat mig.
— Och om han träffar er nu, sade Gerdt Lyman,
mördar han er också. Det har han lovat klart och
högtidligt i min närvaro.
Professor Freudenthal ryste en smula.
— Han är tillräckligt otacksam för att göra det! Men
här är jag åtminstone säker på att inte möta honom.
Vad menar Goldschmidt? Är det inte nog med att han
håller oss fångna? Tänker han svälta ihjäl oss?
De lyssnade. Samma sorl som förut hördes utifrån,
men inga ljud som tydde på väktarens återkomst.
— Hur länge har ni varit fånge här, herr professor?
— I tre dagar. Jag var oförsiktig nog att våga mig
hit den kvällen då han rymde. Goldschmidt såg genast
sin chans.
— Hur länge tror ni att han behåller oss här? sade
Gerdt Lyman.
— Mig behåller han för att jag inte skall kunna skvallra
för Casimir om att kusinen har rymt. Er släpper han
inte före mig. Det kan dröja länge, tills vi bli fria.
— Vilket guld? sade Gerdt Lyman inte utan en
skälvning i rösten.
— När man undersökte Paul Strüwermanns affärer,
visade det sig att han realiserat allt vad han ärvt.
Inte mycket, utan allt, två miljoner, rubb och stubb
så när som på en bagatell, som räckte till hans eget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
