Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 12. I denna natt... - VIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bakhåll, och de gjorde rätt däri. Den förste som för andra
gången överskred tröskeln fick en spräckt panna. Men
de andra rusade in utan att fästa sig vid hans öde. Inför
deras yxor och släggor retirerade jätten, svängande sin
stång i cirklar. Med vänstra handen drog han upp en
nyckel, öppnade den tunga metalldörren, som Jakub
Isotzki blott alltför väl kände, och försvann bakom den.
Revolutionsmännen nådde fram tids nog att mottaga
några sista hugg över axlarna; därpå stodo de framför
en obevekligt låst dörr, som tycktes lika solid som ett
klippblock. Mannen i sammetsjackan, som rusat i
spåren på sina underlydande, skar tänder av förbittring.
Han pekade på dörren, och de angrepo den med dånande
hugg. Därpå vände han sig om. Han fick syn på Jakub
Isotzki som listat sig in efter honom som schakalen listar
sig efter de stora rovdjuren. En spark flyttade Jakub
Isotzki ut i naturen. Jakub Isotzki gned de skadade
ställena och lovade hämnd, men lämnade inte
Himmelfahrtskanal. Han slog sig ned på räcket till kanalen. På
avstånd hörde han oväsen och rop; revolten gick
tydligen sin gång i staden. Men himlen var mörk; ingen hade
ännu satt frihetsfacklan till borgarnas hus. — Genom
den inslagna gatdörren hade Jakub Isotzki god utsikt
in i det hus som intresserade honom.
Emellertid blev denna utsikt enformig. Timme efter
timme gick; släggorna sjöngo sin hårda sång, men dörren
höll. Mannen i sammetsjackan letade som en rasande
efter andra angreppspunkter utan att finna några.
Väggarna tycktes vara lika solida som dörren. När hans
underlydande läto släggorna sjunka, tog han själv fatt.
Då och då ropade han ursinniga uppmaningar till
husets invånare att öppna godvilligt. Ingen lydde; dörren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
