Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 12. I denna natt... - IX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Efter ett ögonblick tillfogade han med en lycklig
inspiration:
— Annars skjuter jag! Vid den levande Gud, annars
skjuter jag!
Fortfarande teg jätten. Hans hand släppte inte taget
om järnstången. Jakub Isotzki hade mest lust att kasta
från sig revolvern och springa sin väg, men med en
sista ansträngning behärskade han sig och skrek:
— Upp med hä-händerna! Jag skjuter! Giv er!
I samma ögonblick skedde något. Jätten gled ned
från stolen och lade sig på golvet vid Jakub Isotzkis
fötter. Jakub Isotzki skrek högt av fasa, men tystnade
tvärt.
Ty plötsligt såg han, vad han bort se långt förut.
Han hade uppmanat en död man att ge sig. Simson på
golvet var stendöd.
Ja, stendöd. Hur? Förmodligen träffad av en kula
från sammetsmannens revolver och död av inre
förblödning.
Det blev tydligare och tydligare, att högre makter
banade vägen för Jakub Isotzki.
Ingen människa syntes i salen med jordgloben. Han
sköt igen dörren bakom sig — den kunde inte låsas
längre — och började sina undersökningar.
De kröntes genast med framgång. Under jordgloben
fann han en liten hög med guldmynt. Han stoppade
dem på sig, skrockande av belåtenhet. Men var hade de
kommit ifrån? Han lyfte blickarna och såg en liten vagn
som var fäst vid den besynnerliga järngördeln kring
globen. I denna vagn låg en svart tygpåse, vars anblick
kom honom att skälva. Han äntrade uppför en stege,
som stod där liksom på beställning. Han steg in i vagnen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
