Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
en munter sälle, pratmakare, sångare och dyrkare af
glaset, underlöjtnant Romaschoff, som ännu knappt två
år hunnit tjäna vid regementet, samt slutligen
underfänrik Lboff, en liflig, välskapad ungdom med ett
uttryck af småslug fryntlighet i sina slöa ögon och
med ett evigt leende på de tjocka, naiva läpparna.
Han gick och gällde för att vara ett vandrande
»anekdotmagasin», särskildt proppadt med gamla, utslitna
officershistorier.
»Det här är ju en sannskyldig skandal», sade
Vjätkin, i det han såg på sitt lilla koketta ur, hvars
boett han förargad knäppte till med en liten smäll.
»Hvilken djäfvul rider honom i dag, efter han aldrig
skickar hem kompaniet?»
»Det borde ni fråga honom om, Pavel Pavlitsch»,
svarade Lboff med en listig blick.
»Drag åt fanders med edra kvickheter! Fråga
honom själf, om det intresserar er: — Men till saken!
Allt det här är ju urfånigt! År efter år samma
idiotiska fjäsk och tjänsteifver, då den stora mönstringen
stundar. Om någon måtta eller hänsyn för oss
underordnade är det aldrig tal. Soldaten öfveranstränges
och marteras, och trots allt slit och all exercis
står han på uppvisningen som en tölp, som ett själlöst
djur. Som en illustration till vårt berömda ’system’
skall jag berätta en anekdot: Två kaptener slogo ett
ganska duktigt vad om, hvem af dem som på sitt
kompani hade den värste storätaren. När den ene af
’kämparne’ förtärt sju skålpund bröd, måste han erkänna
sig besegrad. Hans kompanichef, som rasade af harm,
skickade efter sin fältväbel och frågade honom i rytande
ton: ’Hur kunde du välja ut ett dylikt kräk? Efter
sitt sjunde skålpund måste han ge tappt, och jag har
nu förlorat mitt vad!’ Den stackars fältväbeln stirrade,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
