Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
delen af ansiktet med de svarta, sirligt formade
mustascherna.
»Några små judesnärtor voro ute på språng, men
jag ägnade dem ej den ringaste uppmärksamhet.»
»Å, vi veta nog, hur väl ni sköter ert damspel»,
skämtade Vjätkin.
»Hör på, mina herrar», afbröt Lboff skrattande,
»ha ni hört hvad general Dokturoff[1] yttrade om
adjutanterna vid infanteriet? Det torde intressera
dig, Bjek. Han sa’, att de äro de mest
våghalsiga ryttare i hela världen.»
»Stå inte och ljug, fänrik», svarade Bjek, i det
han gaf hästen skänklarna och gjorde min af att
vilja rida ned gyckelmakaren.
»Det är, vid Gud, sant... men hör nu på vidare:
De rida, sade han, världens uslaste krakar,
spattbehäftade ’lungpipare’, och ändå... gif dem bara
en order, och de flyga hän i vildaste karriär öfver
stock och sten, öfver vallar och grafvar... lösa tyglar,
tappade stigbyglar, hatten åt h—e—! Ja, sådana äro
de... riktiga centaurer!»
»Hvad nytt, Bjek?» frågade Vjätkin.
»Hvad nytt, sade du... hvem tusan, tror du, har
här några nyheter att förkunna... Jo, vänta... Just
nyss stötte regementschefen på öfverstelöjtnant Ljeck
i officersmässen. Ljeck var full som en kaja, stod och
vaggade vid väggen med händerna på ryggen och
kunde knappt stamma fram ’pappa—mamma’.
Schulgovitsch rusade på honom som en arg tjur och skrek, så
det hördes öfver hela torget: ’Var så god och ta bort
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
