Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
55
Han smålog mot henne med en smula förströdd
min.
»Jag fantiserade icke, jag bara upprepade för mig
själf: ’Unser, unser’... Är det ej ett löjligt ord?»
»Så’na dumheter ni pratar! ’Unser’! Hvarför
är det löjligt?»
»Ser ni», han gjorde en liten paus, liksom om han
riktigt ville eftertänka hvad han ämnade säga. »Om
man länge upprepar ett och samma ord och samtidigt
koncentrerar därpå hela sin tankekraft, så förlorar
plötsligt själfva ordet all mening och blir... hur skall
jag säga...?»
»Ack ja, jag vet, jag vet! afbröt honom
Schurotschka med glad ifver. »Men nu, i vår ålder, är
sådant där icke mera så lätt som förr, när vi voro
barn... ja, jag minns... ack, hvad det var
lustigt!»
»När vi voro barn, säger ni... Ja, ni har rätt!»
»Ja visst, jag kommer så väl ihåg... Jag
minns till och med ett ord, ’kanske’, som särskildt
frapperade och intresserade mig. Jag kunde långa
stunder sitta och vagga med kroppen, fram och åter
och med tillslutna ögon, allt under det jag ideligen
omtuggade: ’Kan-ske’! ’Kan-ske’...! Bäst det var,
hade jag totalt glömt hvad själfva ordet betydde;
jag försökte erinra mig det... men fåfängt. Jag såg
bara en liten rund, rödaktig fläck med två små
svansar. Är ni med...?»
Romaschoff betraktade henne med ömhet.
»Så underligt, att en och. samma tanke kunnat
uppstå hos oss båda!» utbrast han i drömmande ton.
»Men återvändom till vårt unser! Inger ej detta ord
er föreställningen om någonting långt, smalt, slankigt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
