- Project Runeberg -  Duellen : militärroman /
80

(1906) [MARC] Author: Aleksandr Kuprin Translator: Erik Nordenström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

80

»Fy så’na dumheter... Vi ha ju nu kommit
alldeles från ämnet! Det här brefvet, som ni nyss läste,
är skrifvet för hundra år sedan, och kvinnan i fråga
hamnade i Transkaukasien.... Men hvar var det vi
slutade?»

»Det är redan sent, Vasilij Nilitsch, och det är
alltså tid att säga god natt!» svarade Romaschoff,
i det han reste sig upp.

Nasanskij försökte ej att hålla honom kvar. De
skildes icke kallt eller ovänligt, men de liksom blygdes
för hvarandra. Romaschoff var nu mera än någonsin
öfvertygad om att brefvet var från Schurotschka.
Under hela hemvägen tänkte han uteslutande på detta
bref, men han kunde icke klargöra för sig, hvilka
känslor det väckte inom honom. I dem ingick
svartsjuka på Nasanskij, svartsjuka på hvad som varit
men ock en viss jublande medömkan med Nikolajeff, och
hos honom själf föddes nya förhoppningar, obestämda,
dimmiga men ljufva och lockande. Det var, som om
detta bref gifvit honom i händer en hemlighetsfull,
osynlig tråd, som ledde honom in i det kommande.

Vinden hade lagt sig. Den ljumma nattens djupa
mörker och tystnad erinrade om varm, mjuk sammet.
Man liksom förnam lifvets mystiska, skapande kraft i
det aldrig slumrande lufthafvet, i de osynliga trädens
stumma orörlighet, i markens doft. Romaschoff gick
utan att ens se en skymt af vägen, och det föreföll
honom, som om han kände den heta andedräkten från
någonting starkt och väldigt men på samma gång
huldrikt och smekande. Med dof, sargande smärta
tänkte han tillbaka på forna, lyckliga vårar, som
aldrig skulle återkomma, på sin barndoms sälla
oskuldsfulla dagar.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 20:20:27 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/duellen/0082.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free