Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
86
Romaschoff vankade i sin oknäppta, slarfvigt
påkastade släpuniform fram och åter i sin trånga
kammare. An stötte han knäet mot sängfoten, än
armbågen mot den fallfärdiga bokhyllan. Det var första
gången på ett halft år, som han nu — tack vare en
föga angenäm tillfällighet — befann sig ensam hemma
i sin bostad. Han hade ju ständigt varit upptagen af
exercis, vakttjänstgöring, kortspel och libationer i
officersmässen, kurtis med Petersonskan och aftonbesök
hos Nikolajeffs. Understundom, om han händelsevis
var fri och ej hade något särskildt i kikaren, kunde
Romaschoff, plågad af ledsnad och lättja — och
liksom om han fruktade sig själf — besinningslöst störta
till klubben eller till någon bekant eller ock helt
enkelt ut på gatan, i förhoppning att träffa någon af
sina ogifta kamrater, ett möte som ofelbart slutade
med dryckeslag i mässen. Nu tänkte han med fasa
på den långa, outhärdliga dag af ensamhet och
ledsnad, som förestod honom, och en mängd dumma,
besynnerliga griller och funderingar surrade om
hvarandra i hans hjärna.
I staden ringde man redan till högmässan. Genom
de ännu sedan vintern kvarsittande innanfönstren
inträngde i rummet dessa darrande toner, som liksom
alstrades den ena ur den andra och i hvilkas
vemodsfulla klang under denna stämningsfulla vårmorgon låg
en egendomlig, betagande makt. Strax utanför
Rorna-schoffs fönster låg en trädgård, hvarest i riklig mängd
växte små armeniska körsbärsträd, alla hvita af
blommor och alla runda och mjuka som en flock snöhvita,
finulliga får. Mellan dem höjde sig här och där smärta,
resliga popplar, som bedjande sträckte sina grenar mot
himmeln, och urgamla, vördnadsbjudande kastanjer med
sina kupolliknande, mäktiga kronor. Träden voro ännu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
