- Project Runeberg -  Duellen : militärroman /
102

(1906) [MARC] Author: Aleksandr Kuprin Translator: Erik Nordenström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VII

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

102

Ute i tamburen hörde man det oafbrutna
mullrandet af regementschefens grofva bas. Själfva orden kunde
man ej urskilja, men den ilskna tonen skvallrade
tydligt nog om att öfverste Schulgovitsch utöste hela sin
vrede öfver någon arm stackare. Detta fortgick
omkring fem minuter. Därpå tystnade plötsligt
Schulgovitsch, en darrande, bönfallande röst aflöste honom,
hvarpå, efter ett ögonblicks paus, Romaschoff
tydligt hörde följande fruktansvärda tirad, utslungad med
ett obeskrifligt uttryck af högmod, förbittring och
förakt:

»Hvad är det ni vågar prata för nonsens om ’er
hustru’ och ’edra barn’? Hvad fan har jag med dem
att beställa? Innan ni skaffade edra ungar till
världen, borde ni ha tänkt på, hur ni skulle kunna föda
er familj. Och försök icke att kasta någon del af
skulden på mig! Ni, herr kapten, vet alltför väl, att
om jag ej nu öfverantvardar er i rättvisans händer,
jag först dä begår ett brott emot tjänstemannaplikt.
Afbryt mig inte! Här är ingalunda fråga om ett fel i
tjänsten utan om en tydlig förbrytelse. Och er plats
hädanefter är för visso icke vid regementet utan...
ja, ni vet nog själf bäst hvar...!»

Åter hörde man denna ångestfulla, bedjande röst,
hvars ömkliga tonfall nästan erinrade om ett dödsskrämdt
djurs kvidan.

»Min Gud, hvad är detta?» tänkte Romaschoff, i
det han nästan stödde sig mot trymån, i hvilken han
oafvändt fixerade sitt likbleka ansikte utan att
urskilja ett drag af detsamma. Han greps af en
obetvinglig, ångestfull känsla, och han hörde sitt hjärtas
våldsamma slag. »Hvem är den olycklige? Hvad har
händt? Hvad försiggår väl här?» frågade han sig själf
ånyo.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 20:20:27 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/duellen/0104.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free