- Project Runeberg -  Duellen : militärroman /
104

(1906) [MARC] Author: Aleksandr Kuprin Translator: Erik Nordenström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VII

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

104

tunnor! Marsch, marsch, marsch!... Och må sen satan
lägga vantarna på er! Amen!»

Dörren sprang upp, och ut i tamburen vacklade,
röd, svettig, med härjade — ja, förstörda —
anletsdrag, den lille kaptenen Svjätovidoff. Högra handen
omslöt i fickan krampaktigt de hopkramade, nya
sedlarna. Så snart han igenkände Romaschoff, gjorde han
ett slags piruett, försökte att antaga en skämtsam,
obesvärad min — hvilket dock ömkligen misslyckades
— och tog ett fast grepp om Romaschoffs fingrar med
sin heta, fuktiga, darrande hand. Hans irrande, osäkra
blick stannade slutligen på Romaschoff, liksom om han
ville fråga: »Har du hört något... eller har du icke?»

»En tiger är han.. en blodhund!» — hviskade han
med en gest mot kabinettsdörren, »men hvad fan gör
det! Nitschevö!» Svjätovidoff gjorde snabbt två
gånger korstecknet. »Herren vare lofvad! Herren vare
lofvad!»

»Bon-da-ren-ko!» röt Schulgovitsch inifrån
kabinettet, och hans väldiga stämma fyllde i samma ögonblick
hvarje vrå i huset. »Bondarenko! Hvem är ännu där
ute? För in honom!»

»Stå på er, unga lejon!» hviskade Svjätovidoff med
ett falskt leende. »Au revoir, herr löjtnant! Jag
tillönskar er en ljuflig tëte-à-tèteU

Bondarenko gled ut genom dörren. Han var en
typisk öfverste-kalfaktor med fräckt nedlåtande
uppsyn, pomada i håret, benan midt i pannan och
snob-bande i hvita vantar. Han anslog mot Romaschoff en
vördnadsfull ton men mönstrade honom samtidigt på
ett ganska närgånget sätt.

»Hans högvälborenhet beder ers välborenhet stiga in!»

Han öppnade dörren och tog ett steg åt sidan.
Romaschoff trädde in.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 20:20:27 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/duellen/0106.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free