Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
122
»Aha.. verkligen? Vet du hvad, Sanjétschka, då
tror jag, att jag drar mig undan till matsalen en
stund för att titta igenom ’Invaliden’. Och ni, min
käre Romaschoff! Var så hederlig och valla min
hustru en stund här i salen, och skaffa henne en liten
kadrilj, om det är möjligt!»
Därpå uppenbarade sig i tamburen familjen
Ly-katscheff, en hel karavan af näpna, skrattlystna och
ständigt snattrande unga damer. I täten gick modern,
en liten, liflig kvinna, som trots sina fyrtio år
dansade hvarenda dans och beständigt födde barn till
världen — »mellan andra och tredje kadrilj en», som
regementets kvickhufvud Artschakovskij behagade
uttrycka sig om henne.
De unga fröknarna kastade sig ögonblickligen öfver
Romaschoff under oafbrutet skratt och pladder, hvarvid
de oupphörligt föllo hvarandra i talet.
»Löjtnant Romaschoff, hvarför kommer ni aldrig
till oss?»
»Säj, säj, säj..!»
»Se så, se så, se så..!
»Säj, säj..!
»Jag bjuder upp er till första kadrilj en!»
»Mesdames,.. mesdames!» värjde sig Romaschoff,
i det han skrapande med fötterna bockade sig åt alla
sidor och mot sin vilja nödgades spela artig kavaljer.
I samma ögonblick kom han att kasta en blick
mot dörren till gatan. Bakom glasrutan igenkände
han Raisa Alexandrovna Petersons magra ansikte
och tjocka, utstående läppar, som dock nästan doldes
af en hvit duk, kastad öfver hatten. Romaschoff dök
blixtsnabbt, som en ertappad skolpojke, in i
mottagningsrummet. Men hur han än försökte öfvertyga
sig själf om att Raisa ej hunnit se honom, kände han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
