- Project Runeberg -  Duellen : militärroman /
130

(1906) [MARC] Author: Aleksandr Kuprin Translator: Erik Nordenström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VIII

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

130

visade under hela tiden det största mannamod. Yid
frukosten efter champagnen föllo de båda forna
dödsfienderna i hvarandras armar etc.’ En dylik duell,
mina herrar, är ju en ren skandal och skall aldrig
kunna bidraga till höjandet af officersandan.»

Flera af sällskapet sökte på en gång få ordet.
Särskildt gjorde Ljech en sista förtviflad attack på de
närvarande för att få afsluta sin historia: Se, se...
detta... mina vänner.. se det var nu så, att... men
hör då på, edra valpar! Men ingen enda lyssnade till
hans besvärjelser, och hans bönfallande blickar irrade
förgäfves öfver församlingen, sökande en räddare och
bundsförvant. Alla vände sig vanvördigt bort, ifrigt
upptagna af det intressanta ämnet, och Ljech skakade
sorgset på sitt vintyngda hufvud. Slutligen fick han
ögonen på Romaschoff. Den unge officeren hade rörande
den gamle öfverstelöjtnantens berättartalang samma
bedröfliga erfarenhet som hans kamrater, men hans
hjärta veknade, och han beslöt att uppoffra sig. Ljech
släpade öfverförtjust sitt byte med sig bort till
bordet.

»Detta... se... kom nu och hör på mig, fänrik!
Se så... sitt nu här och drick ett glas med mig.
Alla de andra äro idel åsnor och oclågor.» Ljèch
höjde med möda sin slappa arm och gjorde en
föraktfull gest mot officersgruppen. »Surr, surr, surr... hvad
finnas väl för erfarenhet och förstånd hos så’na där?
Men vänta nu, skall ni få höra.»

Med glaset i ena handen och viftande i luften med
den andra, som om han vore kapellmästare för en stor
orkester, började Ljech en af sina otaliga historier,
med hvilka han var späckad — som korf med lefver
— och hvilka han aldrig förde till slut på grund af
en oändlig mängd afvikelser från ämnet, parenteser,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 20:20:27 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/duellen/0132.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free