- Project Runeberg -  Duellen : militärroman /
146

(1906) [MARC] Author: Aleksandr Kuprin Translator: Erik Nordenström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IX

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

146

Romaschoff betraktade genom sin lornjett hennes
stora, vissnade mnn, hennes af hat och raseri förvridna
anletsdrag. Den helvetiska musiken från galleriets
öppna fönster fortfor med oförminskad styrka; den
olidliga basunen tjöt värre än någonsin, och — tyckte
Romaschoff — den turkiska trumman hade nu kommit
i omedelbar kontakt med hans hjärna.

Raisa slog ihop sin solfjäder, så att det ekade i
salen.

»O...! Ni... den nedrigaste bland alla jordens
skurkar!» hviskade hon med en tragisk åtbörd och
försvann genom salen i damernas toalettrum.

Allt var nu slut och öfverståndet, men Romaschoff
erfor ej den tillfredsställelse han väntat. Hans länge
närda hopp att få känna sin själ befriad från en tung
och smutsig börda uppfylldes ej. Hans stränga,
straffande samvete sade honom, att han handlat fegt, lågt
och lumpet, då han vräkt hela den moraliska skulden
på en svag, inskränkt och beklagansvärd kvinna, som
helt säkert i denna stund — där inne i damrummet
— för hans skull fällde hysteriska, bittra tårar af sorg,
skam och vanmäktig vrede.

»Jag sjunker... djupare... djupare», tänkte
han med leda om sig själf. Hvad hade väl hans lif
blifvit? Hvad var väl dess innehåll? En
väm-jelig och lättsinnig förbindelse, spel, dyckenskap,
tjänstens själsdödande enformighet men aldrig ett enda,
lifgifvande ord, aldrig ett ögonblick af ren, oskyldig
glädje, aldrig en stråle af ljus i detta svarta, hopplösa
mörker! Det hälsobringande, nyttiga arbetet, musiken,
konsten, vetenskapen — hvar voro de?

Han återvände in i matsalen. Där mötte han
Osadtschij och sin kompanikamrat Vjätkin, som
mödosamt släpade i riktning mot dörren till gatan den nu

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 20:20:27 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/duellen/0148.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free