- Project Runeberg -  Duellen : militärroman /
174

(1906) [MARC] Author: Aleksandr Kuprin Translator: Erik Nordenström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XI

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

174

Jag behöfver icke mycket... bara tio rubel, men jag
kan icke lofva att snart betala er igen...»

Ivan Antonovitsch drog händerna ur vattnet och
började långsamt torka dem med en handduk.

»Tio rubel kan jag... mer har jag inte, men
dem skall jag med största nöje lämna er. Ni skall
väl ut på sudd och dumheter, kan jag förstå ? Nå, nå,
tag inte illa upp ... jag skämtar bara. Kom, låt oss gå!»

»öfverste Brehm» drog Romaschoff med sig
genom hela sin våning, som bestod af fem, sex rum, i
hvilka hvarje spår af möbler och gardiner saknades.
Öfverallt möttes man af den skarpa, egendomliga lukt
man alltid känner på ställen, där små djur fritt få
husera. Golfven voro nedsmutsande till den grad, att
man halkade nästan vid hvarje steg. I alla hörn voro
anordnade små hål och iden, gjorda af trälådor, ihåliga
stubbar; tomtunnor utan botten o. s. v. I två af
rummen stodo träd med nedböjda grenar. Det ena rummet
var afsedt för fåglar, det andra för ekorrar och mårdar.
Alla anordningar vittnade om kärlek till djuren, klok
omtanke och stor iakttagelseförmåga.

»Titta på den här!» Rafalskij pekade på en liten
bur, omgärdad af ett tätt galler af taggtråd. Ur den
halfrunda öppningen, som ej var större än bottnen i
ett dricksglas, gnistrade två små svarta, skarpa ögon.
»Det är en iller, det grymmaste och blodtörstigaste djur
i hela skapelsen. Ni tror mig nog inte, men det är
icke dess mindre sant, att i jämförelse med honom äro
lejon och pantrar fromma som lamm. När ett lejon har
ätit sitt pud kött och sedan hvilar sig på maten, åser
det godmodigt, hur schakalerna frossa på lämningarna af
kalaset. Men om den här lilla besten kommer in i ett
hönshus, så skonar han icke ett enda lif. Det finns
ingen gräns för hans mordlust, och därtill är han det

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 20:20:27 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/duellen/0176.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free