- Project Runeberg -  Duellen : militärroman /
189

(1906) [MARC] Author: Aleksandr Kuprin Translator: Erik Nordenström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XIII

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

189

hvars likbjudarfysionomi i denna stund öfverträffade
sig själf i uttryck af förkrosselse och sorg.

Man började nu dricka skarpt såsom för öfrigt
alltid, då regementets officerare voro samlade i mässen,
i hvarandras hem, vid utfärder och picknicker, på de
officiella middagarna o. s. v. Alla talade på en gång,
och de enskilda rösterna kunde ej längre urskiljas.
Schurotschka, som äfvenledes rätt tappert afprofvat det hvita
vinet, lutade plötsligt sitt hufvud nära Romaschoff.
Hennes kinder och läppar glödde, och de strålande
ögonens mörka pupiller hade nu en nästan svart färgton.

»Jag kan icke tåla dessa småstadspicknicker!»
utbrast hon. »De äro alltid så simpla, tarfliga och
ledsamma. Jag var förstås tvungen att göra en fest före
min mans examensresa, men, min Gud, hvarför kunde
vi ej ha stannat hemma och nöjt oss med vår vackra,
skuggiga trädgård? Så’na dumma påhitt! Och likväl
är jag i dag, jag vet ej hvarför, så vansinnigt glad och
lycklig. Jo... Romotschka, jag vet det! Jag vet, jag
vet... och jag skall sedan säga er det! Ack ... Nej,
nej, Romotschka! Det är ej sant! Jag vet ingenting...
rakt ingenting!»

I den stålande blicken under de halfslutna
ögonlocken, ja öfver hela hennes fagra anlete låg något
förföriskt lockande men på samma gång någonting
nervöst, otåligt, disharmoniskt. Hennes skönhet saknade
i denna, stund den kvinnliga kyskhetens charm, och
Romaschoff kände, att från Schurotschka utströmmade
en magnetisk kraft, som kom hans lemmar att skälfva.

»Ni är i dag så underlig... har något händt ?»
frågade han med en hviskning.

Hon svarade plötsligt med ett uttryck af naiv
hjälplöshet:

»Jag har ju redan sagt er... jag vet icke .. . och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 20:20:27 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/duellen/0191.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free